JUST ANOTHER FASHION BLOG

Döden

Paulina — Mon, 09 Nov 2009 16:45:38 +0000

Jag sitter och läser om hur en person har mist en av sina närmaste vänner. Hur hon klämmer ihop alla minnen i ett enda blogginlägg. Hur hon tar upp alla såna saker som man annars aldrig tänker på hos sina vänner men som ändå finns där. Sånt som blir medvetet när tiden redan tagit slut. Ibland tänker jag på döden för mycket. Och samtidigt säger till mig själv att ta vara på varenda sekund man har av livet och alla underbara människor man har omkring sig. Det är så det borde vara. Man borde ta vara på så mycket man kan medan tiden fortfarande är vår. Vi tar varandra för givet. Bråkar, tjafsar, blir vänner, har kul, dansar, fikar, reser, upplever. Så kommer det inte vara för alltid. När vi minst anar det försvinner allt det här. Och då lovar jag att vi kommer önska att vi gjort annorlunda ifrån oss.

Känslor

Paulina — Mon, 02 Nov 2009 23:36:40 +0000

Ibland får jag så fina känslor att jag vill skriva upp dom här på bloggen en gång. Känslor om fina pojkar, lyckorus och livsglädje. Men när jag väl är hemma och sätter på datorn så är dom känslorna borta. Jag minns inte längre känslan av hur han tittade på mig. Det är en sån där sekundär känsla som bara varar de sekunderna då man ser varandra i ögonen. Jag känner det och jag vill förklara det för er. Men det går inte. Men det är en bra känsla.

Fi

Paulina — Mon, 02 Nov 2009 23:29:24 +0000

Jag saknar Frida som just nu befinner sig på en strand i Thailnad. Men mest saknar jag Fridas söta cupcakes som hon gjorde till mig på min inflyttningsfest. Frida kom hem nu!

Ny väska

Paulina — Sun, 25 Oct 2009 21:55:58 +0000

Jag köpte mig själv en väska förra veckan. Vad tycks?

Louboutin

Paulina — Tue, 20 Oct 2009 12:07:17 +0000

Come to mama!

Perfekt

Paulina — Thu, 08 Oct 2009 09:48:02 +0000

Är inte livet bra konstigt ibland. Hur lycka och njutning kan ta över precis allt annat. När livet är bra så bryr man sig inte om de annars så jobbiga småsakerna som man stört sig på i en evighet. Just nu spelar det ingen roll om mitt A på min tatuering behöver fyllas i. Eller att jag behöver sätta upp tavlor i min lägenhet för att den ska bli fullständig. Eller att jag har några små röda prickar i pannan. Det här är saker som min värld kretsar kring när jag är olycklig. Att göra saker som inte är perfekta perfekta. Men nu när jag känner mig lycklig så spelar dessa saker inte lika stor roll längre. Jag skjuter dom åt sidan och tar fram dom igen när mörkret faller över mig. Visst är det lite larvigt allt det här. Att man försöker göra livet perfekt när olyckan drar i en. Jävligt larvigt.

Livets berg och dalbana

Paulina — Sun, 20 Sep 2009 14:26:16 +0000

Jag kan vara både lycklig och olycklig på en och samma gång. Som min period ser ut just nu. Det känns som om min berg och dalbana inte riktigt är lika krokig som den är i verkligheten utan snarare ganska jämn. Jag kan vakna upp och känns sådan livsglädje att det känns som om mitt hjärta ska spricka. Och samtidigt känna mig så missnöjd över mitt liv och min prestation. Jag känner mig vilsen i mig själv i denna period. För det är aldrig lite mer av det ena utan det ligger precis på strecket i mitten. Jag är precis lika lycklig som olycklig. Jävlar vad jobbigt det är.

Saker som gör mig lycklig just nu: Solen, hösten, söt pojke från helgen, vänner, lyckade utekvällar, musik.
Saker som gör mig olycklig just nu: Ovissheten, ensamhet, tiden, felbedömningar, drömmar.

Music is my boyfriend

Paulina — Mon, 14 Sep 2009 21:15:37 +0000

Kvällens sysselsättning. Och min playlist på Spotify i mellan. Det här är bra grejer en måndagkväll.

Alla får ligga

Paulina — Sun, 13 Sep 2009 12:10:31 +0000

Ett litet boktips i söndagens bakisångest. Alla får ligga av Henrik Fexeus.

Dead and gone

Paulina — Mon, 07 Sep 2009 17:10:04 +0000

Har alla viktiga människor i ens liv en speciell plats? En egen plats, typ som ett litet smyckeskrin där alla fina minnen och upplevelser hålls låsta. Finns det plats för nya människor att skaffa sig egna skrin eller behöver jag byta ut någon annan? Äventyrar man människor som en gång betytt mycket för en för att få nya fina minnen tillsammans med någon annan? Eller låser man skrinet och sparar nyckeln för alltid. Jag önskar jag kunde hitta min nyckelknippa och rota genom dessa skrin för att rensa dom på onödiga minnen. Sådana som inte längre gör en glad. Jag behöver nya tomma skrin för att få plats med alla fantastiska människor jag träffar.

Någon som har sett mina nycklar?